Träningsvärken från helvetet idag, precis som det ska vara efter ett hårt pass. Emilia är riktigt tuff ska ni veta.
Det känns riktigt stort nu när jag inser att jag har 1.2 kg kvar tills vågen står på -20 kg.
Mitt egna delmål har varit att uppnå det tills vi åker till NY, men jag har på något sätt dragit mig för att sätta det på pränt här på bloggen.
Mitt förra delmål var att komma under 80 kg till 1:a maj, men det sprack dessvärre.
Fast spelar det verkligen någon roll? Jag tror att det är viktigt att sätta upp tydliga delmål under resans gång, även om man inte lyckas uppnå dem.
Varför är vi egentligen så rädda för att misslyckas? Det måste väl vara bättre att åtminstone försöka istället för att alltid ”play it safe”? Shit vad tråkigt livet skulle vara då.
Jag kunde ju ha väntat tills det var två dagar kvar till avresa och jag såg att jag skulle ro det i hamn och då säga ”mitt mål har varit..”
Så vägrar jag att hålla på. Nej mitt delmål är att jag ska ha gått ner 20 kg 8 juni, så det så!
Vid frukosten frågade Fredrik Rebecca om hon hade köpt någon Mors Dag present till mig.
Rebecca började fnittra och sen sa hon:
”Nej, det finns inget att köpa nu när du inte äter godis längre”.
