Så var dagen inne för att få det besked jag väntat på de senaste veckorna. Det har varit som att leva i ett stort tomrum.
Jag tror att ovissheten har varit det värsta.
Nu är det äntligen över och jag har fått bekräftat det jag hela tiden kände på mig. Jag är fullkomligt frisk, i alla fall fysiskt.
Nu kan jag äntligen andas igen.
Mina tankar går dock till alla de som inte har haft samma tur. Har fått en ännu större förståelse för alla som drabbas dagligen bara genom att ens behöva snudda vid tanken på att det drabbat mig själv.
