Ledsen för dålig uppdatering, men det har gått i ett sen vi gick upp i morse.
Rebeccas klass har haft loppis idag och då är det självklart att vi föräldrar hjälper till.
Det var enormt länge sedan jag var med på några gemensamma evenemang, jag har alltid känt mig så obekväm pga min vikt. I och med det har jag alltid haft någon ursäkt för att inte behöva följa med, utan alltid hjälpt till med sånt som inneburit att jag inte har behövt träffa någon av de andra föräldrarna mer än nödvändigt och absolut inte i grupp.
Osäkerheten har varit en pina och jag har inte kunnat slappna av och bara vara mig själv. Tidigare vände jag och vred på allt jag gjort och sagt. Gjorde jag något fel? Sa jag något dumt etc?
Alltid rädd för att göra fel och att inte passa in.
Vi hade så himla trevligt idag. När jag först kom dit kändes det lite jobbigt, men det släppte nästan omgående. Vi skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord.
Jag kunde slappna av för första gången på många år. Bara vara mig själv.
Det kommer alltid att finnas människor som har åsikter om en och som inte gillar en, men sånt är livet.
Alla kan inte älska alla.
På något konstigt sätt känns det lättare nu när jag trivs bättre med mig själv. Jag känner ett självberättigande som jag inte tidigare har känt.
Att jag också har rätt att få existera och att jag inte behöver stryka omkring som en strykrädd hund.
Antingen tycker folk om en eller så gör de det inte. Det enda man kan göra är att vara sig själv.
Dags att fixa i ordning mig innan vi ska iväg på middag.
↧
Alla kan inte älska alla
↧