Är nyss hemkommen efter en två timmar lång PW. Det var motigt att dra på sig kläderna och ge sig ut efter en god middag och ett glas vin, men jag vet ju vid det här laget hur bra jag mår av det. Nu känner jag mig oerhört nöjd och tillfreds.
Jag har kommit till en punkt i min livsstilsförändring och viktresa där jag känner att så länge jag vet att jag gör mitt yttersta så känns det ok. Jag blir absolut frustrerad över att vågen står stilla för tillfället, men samtidigt vet jag att det inte beror på mig.
Om jag satt hemma och stirrade på TV på kvällarna istället för att gå ut och röra på mig så skulle jag självklart inte känna så, (att jag sköter maten är en självklarhet).
TV:n är överhuvudtaget ett stort slöseri med tid tycker jag.
Visst, hinner man träna på morgonen eller under dagen så är det väl ingen större fara, men det de flesta oftast hänvisar till när det gäller brist på motion så är det just tidsbrist.
TV:n är det första man får ge avkall på och är det egentligen en så stor förlust? Ibland kan det vara något intressant program, men ärligt talat visst är det mycket skräp på TV?
När jag tänker tillbaka på hur jag själv levde tidigare blir jag både ledsen och arg på mig själv. Hur logiskt är det att sitta framför program som tex ”Biggest looser” och snaska i sig chips och samtidigt drömma om att bli smal??
Hur tänkte jag egentligen?
Tittar ni mycket på TV?
Kvällens middag.